• (Andra Länder)
  • |
  • Återförsäljare
/ / / Brandskog

Brandskog

22 juni var skotningsarbetet på det enorma brandfältet i Västmanland till ända för Jonas Liljebrands del. I jämt åtta månader har han kört sin 1510E i det brandhärjade området.

– Jag började i oktober. Då var det timret som skulle ut och det sista timmerlasset var utskotat till påsk. Sedan dess har det varit uteslutande brännved på skotaren, berättar Jonas Liljebrand när han gör sig redo för trailertransport från brandområdet.

Vägen fram till Jonas Liljebrands avlägg är kantad av stora travar brännved. En vanlig syn på det stora brandfältet där många skördare och skotare varit engagerade. Någon massaved har det förstås inte blivit av brandvirket.

Smoke
Efter branden koncentrerades maskinresurserna först på upparbetning och utskotning av sågtimmer.

Inget ris att lägga i vägarna

Drivningsförhållandena på ett brandfält är speciella. Jonas Liljebrand berättar:

– Det har varit fruktansvärt svårt att bygga vettiga broar över svåra passager. Något ris finns ju inte. Jag har fått lägga betydligt mer virke i vägarna än annars. Men stamveden har inte hållit ihop som man är van vid. Nu på sluttampen märks det också att virket är ankommet och efter några överfarter är det nästan så att virket pulveriseras.

Jonas nämner också att på den hårt brända marken har det varit svårare än annars att se partier med lägre bärighet. Hösten var också blöt och vid jul kom kylan och sedan snön. Som mest uppgick snötäcket till cirka 60 cm. Då var det svårkört.

– Ja, då var det nästan lite läskigt när både virke och skördarslagen var översnöade. Man visste aldrig riktigt vad som fanns under hjulen, säger Jonas Liljebrand.

Skotargripen är svartfärgad av många griptag om svedda stammar. Men i övrigt kan inte Jonas märka att den speciella arbetsmiljön satt några direkta spår på JD–skotaren.

– Det är värre för skördarna där aggregaten ständigt upparbetat sotiga stammar.

Firefield
Stort och monotont – det jättelika brandfältet ger ett säreget intryck.

Beredd att evakuera

Brandfältet ter sig oändligt även om man inte passerar mer än en mindre del av det enorma område där jättebranden drog fram under senare delen av förra sommaren. De flesta av oss följde brandens förlopp enbart genom mediernas rapportering – och det var skrämmande nog. Men det kan förstås inte jämföras med hur de boende i området upplevde hotet och ovissheten.

Jonas Liljebrand bor i samhället Virsbo som branden tangerade. Om vinden vridit bara ett par grader åt fel håll hade det kunnat gå riktigt illa för samhället.

– Vi hade packat, husvagnen stod redo och vi var beredda att evakuera. Från altanen såg vi branden på cirka två kilometers avstånd på andra sidan sjön där helikoptrarna gick i skytteltrafik för att fylla vatten.

– Svårt att säga hur tankarna egentligen gick. Det var svårt att ta in den katastrof som utspelades framför våra ögon och där vi även själva kunde komma i farozonen, berättar Jonas.

Tillbaka till normal verksamhet
Jonas Liljebrands företag, Wirsbo Biologging AB, skotar både grot och rundvirke. Det är det förstnämnda sortimentet som gäller från och med nu och en tid framåt.

– Ja, nu kommer jag att montera grotkassetten på 1510:ans ALS.
När den ordinarie verksamheten nu tar vid blir det mer normala resavstånd till objekten.

– Under de åtta månader jag skotat på brandfältet har jag aldrig haft mer än högst en kvarts bilkörning till maskinen. Nu får jag återigen vänja mig vid betydligt mer restid till och från jobbet, avslutar Jonas Liljebrand.

Fire wood
Utöver det timmer som kunde tillvaratas blev det endast brännved efter den stora branden i Västmanland.



 

MER LÄSNING

678 Mini

Roland har kört sin 678 Mini i 30 år.

Läs mer om denna skotarklassiker.