Historien om och utvecklingen av skogsmaskiner är fascinerande. Bröderna Magnusson, Bertil (78) och Lars-Erik (84) har tillsammans arbetat över 100 år inom skogsbruket. Lars-Erik minns hur han började sin resa 1952 vid 14 års ålder.
– 1952, kort efter att jag gått ut skolan, började jag arbeta inom skogsbruket. På den tiden använde vi hästar - en Nordsvensk och en Ardenner. Jag jobbade med hästar fram till 1960. Jag var bondpojk fram tills min militärtjänst började, säger Lars-Erik. Under åren har bröderna ägt och använt cirka tio olika skotare och skördare.
För närvarande äger familjen två Tim-berjack 1210-skotare, både med över 30 000 timmar på nacken och en historia av upp-och nedgångar. Den 1210 som syns på bilderna köpte de 1993 av sin mångåriga vän Sven-Göran ”Kråka” Erlandsson. År 2005, efter att stormen Gudrun drabbade Småland, behövdes många maskiner för det enorma uppröjningsarbetet. 1210:an var inget undantag. När jobbet var klart ställde vi den i ett skjul i några år. Tyvärr blev den senare stulen, och tjuvarna tog allt, inklusive interiören.
– De stal rubbet – instrumenten, förarsätet, ja, nästan allt, minns Lars-Erik.
"De stal rubbet – instrumenten, förarsätet,
ja, nästan allt"
- Lars-Erik Magnusson -
Den stulna maskinen annonserades senare ut på en auktions-plats online och såldes som en reservdelsmaskin. Lyckligtvis köpte deras brorson Magnus tillbaka den till ett lågt pris.
Under utvecklingen och fälttestningen av 1210:an på 90-talet var Tommy Altberg, en servicetekniker, en av fabrikens testförare.
– Vi körde maskinerna dag och natt i treskift på fabrikens testobjekt. Vi simulerade 50 procent överbelastning genom att blanda timmer med metallrör, för att på så sätt försöka identifiera eventuella brister i konstruktionen. Men 1210:an gick aldrig sönder under testningen, oavsett hur tungt vi lastade den.
Inte långt från bröderna Magnusson möter vi Bengt-Olov Åberg, född 1947, som har en djup passion för gamla ÖSA-maskiner. Bakom en av portarna på hans gård hittar vi en ÖSA 250 från 1991 som har sett bättre dagar. Färgen flagnar, däcken är blankslitna och hälften av maskinen verkar vara demonterad. Bengt-Olov hittade den i Älvsbyn i norra Sverige, och köpte den på en onlineauktion.
– Det här är ett pensionsprojekt! Efter att jag renoverat och modifierat maskinen kommer den att bli något alldeles enastående, skrattar Bengt-Olov. Han har redan renoverat pumparna och bytt ut några hydraulrör och rördelar, men det återstår fortfarande mycket arbete. Bengt-Olov betonar snabbt att maskinen är långt ifrån redo för skroten.
Man kan undra varför han ger sig på ett så stort projekt.
– För att det är kul. Jag ska också byta ut allt kablage. Jag har tagit bort IPS-lådorna, så nu är den utrustad med ett Parker-system som gör att jag kan övervaka allt med min smartphone. Den kommer att få en modernare touch. Jag planerar också att byta ut kranen mot en Loglift F51-kran, säger Bengt-Olov ivrigt.
Hans entusiasm matchas av Tommy Altberg, som ger en hjälpande hand här.
– Att ha honom i närheten är som att vinna på lotteriet varje dag. Han är otroligt hjälpsam när det gäller justeringar och sånt. Att hitta reservdelar till dessa gamla maskiner är ingen lätt uppgift, tillägger Bengt-Olov.
Det är uppenbart att projektet drivs av passion, men ärligt talat: kommer detta enorma åtagande att betala sig ekonomiskt?
– Inte ens i närheten. Men det är heller inte därför jag gör det. Sportfiskare får inte betalt per timme heller, de bara sitter där och väntar på att fisken ska nappa , säger Bengt-Olov och skrattar igen.
Med det sagt, hur är det att använda en så här gammal maskin idag? Hur står sig en 250:a mot konkurrenterna?
– Den största skillnaden är hytten och kapaciteten, säger Bengt-Olov.
Maskinerna vi har tittat på här är ett bevis på kvaliteten på deras konstruktion och tillverkningen.
Text och bild: BILLY SÖDERIN
